Ett gemensamt luftrum i EU
Vägen mot ett gemensamt luftrum
Mycket talar för att EU är på god väg att skapa ett gemensamt europeiskt luftrum för det kommersiella flyget. EU-parlamentet sa med stor majoritet nyligen ja till förslaget som även får stöd från medlemsländernas transportministrar.
Det här är inte en dag för tidigt.
För maken till resursslöseri får man leta efter. Dagens system med krokiga flygrutter och ett lapptäcke av nationella flygledningskontroller är allt annat än miljövänligt. Det är rent destruktivt och ger upphov till att en massa koldioxid släpps ut i atmosfären helt i onödan.
Det är enorma merkostnader förknippade med dagens otidsenliga infrastruktur. På världens enskilt största flygmarknad, den amerikanska, räknar man med att förseningar som en följd av en usel ATC (Air Trafic Control), kostar amerikanska flygbolag mer än 8 miljarder dollar om året (2007), cirka 64 miljarder kronor, i form av bränsle och personal. Och det i ett land som inte känner till några nationella gränser. I Europa skulle hela den föreslagna reformen skapa långsiktiga inbesparingar på uppemot 40 miljarder kronor, enligt EU-kommissionen.
Problemet med Europas ineffektiva flygledningsstruktur är något som flygindustrin tjatat om i åratal. Stötestenen har varit politisk, delvis med säkerhetspolitiska inslag då hänsyn måste tas till det militära flyget. Naturligtvis ser branschen här chansen att tjäna pengar. Men den stora vinsten är att radikalt minska utsläppen. Ingen kan vinna på att flygplanen flyger längre sträckor än nödvändigt, eller att att de cirklar runt som bin i omloppsbanor över hårt trafikerade flygplatser.
Kritiker som miljöpartisten Karin Svensson-Smith, tillika ledamot av riksdagens trafikutskott, hävdar i en kommentar i Svenska Dagbladet att flygbolagen kommer att flyga mer och att det försämrar för järnvägens chanser. Vad menar hon? Ska vi behålla en eftersatt och illa fungerande infrastruktur inom ett transportslag för att inte missgynna ett annat?
Nej, naturligtvis inte.
Resonemanget är bakvänt. Däremot måste vi göra allt som står i vår makt att tvinga ner utsläppen bland samtliga former av transporter.
Ställ inte transportslagen mot varandra. Vi kan inte avskaffa flyget bara för att det släpper ut koldioxid. Bygg i stället ut järnvägen där den lämpar sig väl, på kortare sträckor på upp till 50-70 mil och där det finns ett vettigt kundunderlag, och låt flyget främst få ta hand om det långväga resandet.
Jag har svårt att ta till mig kritikernas oro för att det europeiska flyget plötsligt skulle explodera i expansion bara för att man äntligen får ett mer väloljat system. Däremot är det lätt bisarrt att höra vissa EU-företrädare tala om att det nu blir lägre priser, och det i en bransch som sprutar blod. Det gagnar varken flygbolagen eller miljön. Och skulle det mot förmodan vara så att flygandet börjar växa med stora siffror så är det väl bara att bolagen får betala mer för sina utsläpp.
Personligen hade jag helst sett en global skatt på koldixidutsläpp. Men det är väl knappast politisk genomförbart. I stället får vi förlita oss på att flygets utsläppshandel verkligen blir effektiv när den drar i gång 2012, för övrigt samma år som Single European Sky ska sättas i verket.
Peter Hellman
källa VA Björnelid